20 minuter innan Ray Davies skulle börja spela på Berns, kl. 5 i halv 10, satt jag i mjukiskläder hemma och spelade Diner Dash.
Kom sen på att jag var tvungen att rappa på.
Slängde på mig kläderna och sprang till en taxi.
Taxin tvärnitade på norrmalmstorg och jag sprang till Berns.
Kom ganska exakt måste jag säga.
Tyvärr får man ju inte så bra platser när man kommer så sent.
Och dessutom var det i stort sett bara 2 meter långa män i 50-års-åldern där, och de skymde ju sikten något.
Tänkte att jag skulle komma hem med lite snygga bilder.
Men jag blir så TRÖTT på mig själv.
Suddiga Ray.
Iaf det var riktigt bra.
Han var så himla rar.
Och han sjöng fint, de spelade bra och låtarna var mums.
Det bästa av allt: Han spelade Days, min favorit. :)
|
|
|
